onsdag 13 juni 2018

Fem tips för snabbare brevförsändelser

Många brev och paket blir försenade eller går sönder i onödan. Under mina elva år i med webbshop har jag lärt mig en hel del om hur jag som avsändare kan göra för att varorna ska komma fram snabbare. Här är mina bästa tips för att minska förseningar när du skickar varor med posten:

1) Sätt avsändaradressen på baksidan och dra ett diagonalt streck eller kryss över den
Om avsändaradressen sitter på framsidan utan kryss kan sorteringen inte enkelt se vad som är avsändare och vad som är mottagare. Det leder till långsammare hantering och förseningar.

2) Tjepa över "flärpar" på kuvert och paket
Även om den inbygda klisterremsan i t.ex. bubbelplastkuvertet håller så kan flärpen fastna i nånting och försvåra hanteringen. I värsta fall fastnar kuvertet i sorteringsmaskinen och blir försenat eller går sönder. Samma gäller för paket.

3) Använd en stadig kartong när du skickar paket.
Anledningen är enkel: tunna kartonger går sönder och trasiga paket kan bli försenade. Till exempel är varors egna lådor sällan tillräckligt tjocka. Kom ihåg att tejpa ordentligt över alla flikar, även på undersidan (se punkt 2).

4) Packa paket så att innehållet inte förflyttar sig (skramlar) i lådan när du skakar paketet
Detta är självklart när innehållet är skört, men även när innehållet i sig inte kan gå sönder kan själva lådan gå sönder av att innehållet stöter till det. Knö ner bubbelplast, tidningspapper eller annat packmaterial så att du mer eller mindre måste pressa för att få igen lådan. Tejpa sedan ordentligt för att hålla ihop paketet.

5) Fördela vikten i paket så att paketet inte är tyngre i ena änden/kanten
Lägg helt enkelt tunga saker i mitten av paketet. Om lådan är för stor, börja med t.ex. knöglat tidningspapper på botten innan du lägger i sakerna och fyller på med mer tidningspapper. 
Detta underlättar hanteringen av paketet och minskar risken för att det går sönder.  

Punkt 3-5 gäller förstås även när du skickar med DHL, Schenker och andra budfirmor :-)

tisdag 19 december 2017

Gratis häfte: Grunderna i silverlera

Är du nyfiken på silverlera?

För några år sedan skrev jag ett fyrsidigt häfte om silverlera för en kortare introduktionskurs. Jag håller inte längre kurser, så nu publicerar jag häftet för fri nedladdning.


Häftet är tänkt som ett komplement till en kurs med handledning. Jag tar inget ansvar för resultatet om du försöker dig på att arbeta med silverlera med enbart detta häfte som instruktion ;-) Om du vill lära dig silverlera på riktigt rekommenderar jag att du går en riktig kurs eller i alla fall köper en bra bok.

Här kan du ladda ner häftet: silverlera.pdf



Det finstilta: Beskrivningen skyddas av upphovsrätt. Du får ladda ner beskrivningen fritt och använda den för personligt bruk, både som privatperson och yrkesutövande hantverkare. Du får inte distribuera beskrivningen vidare, vare sig gratis eller mot betalning. Du får heller inte använda beskrivningen som kursmaterial utan författarens tillstånd.

fredag 15 september 2017

Giftiga glasbruk

Visste du att områden kring gamla glasbruk kan vara giftiga?

För några år sedan skrev jag om EU:s förbud mot bly i smycken. Förbudet gäller även eventuellt glas som ingår i smyckena. Glas avger inte bly alls lika lätt som metall-legeringar gör, så för den som råkar suga på sitt strasshalsband är bly i glaset ett mindre problem än bly i metalldelarna. Varför ska konsumenten av smycket då behöva oroa sig för bly i strass och glaspärlor?

Men allt handlar inte bara om konsumenten själv. Förr gick avfallshantering vid industrier ofta ut på att avfallet dumpades på bakgården. Så gjorde man även vid de svenska glasbruken. Jaha, en hög med blandat glaskross kan väl inte vara så farligt? Glas är ju kiseldioxid, dvs samma sak som sand.

Problemet är att glas inte enbart består av kiseldioxid. Rent kiseldioxid (kvarts) har för hög smältpunkt, kristalliserar sig (devitrifierar) och är färglöst. För att få fram glasets olika egenskaper och färger tillsätts andra ämnen. Förr var bly, kadmium och arsenik några av ämnena som förr användes flitigt vid glasbruken.

Ta en titt på den här kartan. Den visar de 22 giftigaste platserna i Sverige 2013, enligt en genomgång gjord av SVT. Ser du den lilla samlingen i Småland? Det är området som vi kallar glasriket, där glaskross och annat avfall dumpats "i skogen". En artikel av SVT berättar mer om det akuta läget kring en del av de gamla avfallshögarna.

Idag är användningen av bly, kadmium och arsenik i glas mycket mindre än då, och vår syn på avfallshantering har ändrats. Men hur ser det ut i andra länder? Kräv glaspärlor utan bly och andra gifter, så värnar du om miljön och arbetsmiljön för dem som tillverkar pärlorna!

Glaskross vid Skansens glasbruk. Jag utgår från att de använder blyfritt glas!



måndag 22 februari 2016

Hur länge kan man fila på en knapp?

Den här texten handlar om knappar. Nej, inte sådana som du har på jackan, utan knappar i webbshoppen.

Det hela började för ett år sedan, när jag inledde arbetet med att mobilanpassa Silvergrejs webbshop. Jag läste på om javascript för menyer och stylesheets som anpassar sig efter skärmbredd. Jag studerade hur andra webbshoppar såg ut i mobilen och vilka menylösningar de hade. Efter många dagars utvecklingsarbete hade jag både mobilanpassade menyer och en sida som möblerades om beroende på skärmens bredd. Fantastiskt, nästan färdig alltså? Men nej, den existerande layouten funkade dåligt på mobil. Knappar, menyer och skrivfält var för små för att klickas på med fingret på en pytteliten mobilskärm, trots mobilanpassningen.

Eftersom jag nu behövde mecka med layouten bestämde jag mig för att samtidigt piffa till looken, trots att det ibland känns det som att jag knappt har hunnit lansera en ny look innan jag börjar knåpa på nästa ;-) Typsnitten kändes lite off, så jag började leta alternativ på Google Fonts. Där började den stora beslutsångesten.

Många typsnitt som såg bra ut i storlek 18 visade sig vara kassa i storlek 14, eller inte alls funka i fetstil. Andra hade otydliga åäö eller visade sig vara jobbiga att läsa i brödtext. Bokstäverna fick inte vara för breda och inte för smala. Inte för kantigt och torrt, men ändå lite proffsigt. Helst ville jag ha något som inte alla andra har, och olika typsnitt för rubriker/menyer och text. Det var många parametrar som skulle stämma samtidigt. Jag hittade till slut ett par typsnitt som jag gillade, och valde dem i min utvecklingsversion. Detta var för över ett halvår sedan.

Jag ljusade även upp färgerna, bort med den "textila" bakgrundsbilden och de gultonade partierna (förutom i de nya mobil-menyerna). En stramare ikon för kundkorgen, ljusare knappar, ljusare grön färg. Större text, mer luft i menyerna. Och förresten, satt inte texten i sök-knappen lite ocentrerad i höjdled med det nya typsnittet? Några pixlar uppåt blev bättre.

Under hösten fick utvecklingen vila, eftersom jag hade fullt upp med annat. När jag efter nyår återvände till layoutandet kändes de valda typsnitten lite för mycket som cirkus, och något skavde fortfarande med knapparna. Okej, nya typsnitt. "Alla" använder Open Sans, men det finns kanske en anledning till det. Jag kapitulerade och satte Open Sans i brödtexten. Rubriker, knappar och menyer fick Trebuchet, som är Silvergrejs "signum" (samma som i logotypen).

Så knapparna. Hmm, det kanske går att centrera texten ännu bättre? Och vänta nu, det går ju faktiskt att göra textfältet och knappen precis lika höga, det blir ju mycket snyggare! Och en högre knapp och högre textfält blir lättare att använda på mobilen. Men nu hamnade texten för långt upp igen. Fila fila.

Men alltså, ser inte Trebuchet lite suddigt ut på vanlig skärm? På min mac med HIDPI-skärm ser det snajsigt ut, men på vanliga datorn är det faktiskt ganska kasst. Suck. Fram med Google Fonts igen. Den här då? Nej, den blev jättekonstig i fetstil. Eller den här? Nunito. Hmm, om jag alltid ser till att texten är minst 16 punkter hög när den är i fetstil så ser det faktiskt väldigt bra ut. Fast den är lite lägre än både Open Sans och Trebuchet, så texten i knappar och menyer behöver göras lite större. Såja, detta blir bra. Bara någon pixel lägre än tidigare.

Och nu får jag mecka ett varv till med knapparna eftersom texten hamnade fel igen... Så, finfint! Perfekt! Åh, vad bra det ser ut i Firefox! Nu ska jag kolla Chrome, Safari, Edge och Internet Explorer. Gaah, attans IE rendrerar texten någon pixel annorlunda i höjdled.

Näe, nu får det faktiskt vara. Jag skulle kunna lägga till ett undantag och justera texten annorlunda för IE, men enligt statistiken från Google Analytics är det endast några få procent av besökarna som använder IE. Jag. Orkar. Inte. Där går min gräns för hur länge jag kan fila på en knapp :-)


onsdag 25 november 2015

Kundträff hos FTI

Idag har jag varit på kundträff hos FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen) och fått reda på mer om vilka förpackningar som ska redovisas av vem och hur man räknar ut och redovisar sina förpackningsmängder. FTI var väldigt trevliga, bjöd på lunch och fika, höll presentation och svarade på frågor.

Som förpackning räknas sådant som används för att innehålla, skydda, hantera, leverera och presentera varor. Påsen som pärlorna levereras i, stötdämpande pappret i kartongen, bubbelplastkuvertet som varorna skickas i och hylsan som läderbandet levereras på räknas alla som förpackningar.

Producenter av förpackade varor har ansvar för att förpackningarna samlas in och återvinns, till exempel via FTI. Som producent räknas den som importerar en förpackad vara eller den som förpackar varor. Den som köper in färdigförpackade varor från svenska producenter och importörer behöver alltså inte redovisa dem, eftersom importören eller förpackaren redan ska ha redovisat förpackningarna.

Vid redovisning skiljer man på förpackningar som till slut hamnar hos privatpersoner och förpackningar som stannar hos ett företag. Till exempel säljs tandkrämstuber i slutändan till privatpersoner och tuben kallas då en hushållsförpackning, men lådan som tuberna levereras i till butiken stannar hos butiken och kallas då för verksamhetsförpackning. Utöver detta finns en speciell kategori av tillverkarförpackningar, som redovisas av förpackningstillverkaren.

Det blir mycket att hålla reda på, men om man känner sig osäker kan man alltid fråga FTI om råd. De erbjuder flera olika sätt att förenkla beräkningarna för företag som har många olika sorters förpackade varor eller som har väldigt liten förpackningsmängd.

Nu ska jag plocka fram inköpssiffror för förpackade varor, zippåsar och andra förpackningar som jag fyller, och räkna antalet leveranser jag har fått så att jag kan uppskatta mängden emballage jag själv har tagit emot. Redovisningen för det här året ska vara inne senast den 25:e januari, så det är lika bra att sätta igång på en gång :-)


torsdag 5 november 2015

Förpackningsinsamling

Den som importerar, tillverkar, fyller eller säljer förpackningar eller förpackade varor är ansvarig för att förpackningarna samlas in och återvinns. Det enklaste sättet för ett företag att uppfylla sitt producentansvar är att ansluta sig till Förpacknings- & tidningsinsamlingen, FTI. De gröna behållarna för tidningar och förpackningar i glas, kartong, plast och metall som står på returstationerna runt om i landet ägs och sköts av FTI och insamlingen finansieras av de anslutna företagen.

Enhope AB, företaget bakom butiken Silvergrejs, är från och med i år medlem i FTI, vilket betyder att du nu med gott samvete kan slänga våra zippåsar och tängernas förpackningar i förpackningsinsamlingen :-)

Varför var vi inte med redan tidigare? Jag erkänner att svaret är ren okunskap. För ungefär ett år sedan började jag fundera på socialt ansvarstagande, även kallat Corporate Social Responsibility (CSR) och läste bland annat om ISO-riktlinjerna för CSR. Ett givet första steg är att se till att följa befintliga lagar och regler. Jag har alltid gjort mitt bästa att ta reda på vad som gäller, men när jag grävde lite till insåg jag att jag hade missat producentansvaret för våra förpackningar.

Som producent ska vi redovisa förpackningar som vi fyller, förpackningarna på färdigförpackade varor (t.ex. tänger och andra verktyg) och emballaget som varorna importeras i. Förpackningarna ska redovisas i antal kilo per förpackningsslag, t.ex. plastförpackningar och pappersförpackningar.

För ett så litet företag som Enhope AB blir det inte speciellt många kilo om året. Jag skulle tro att vi hamnar på lägsta möjliga avgiften, 2000 kr plus moms om året. Från och med nästa år hoppas jag dessutom kunna betala schablonavgift i stället för att väga och räkna förpackningarna. Om ett par veckor ska jag på ett informationsmöte och lära mig allt om hur redovisningen går till, efter det vet jag förhoppningsvis även mer om schablonavgifter.

Som tack för anslutningen till FTI har företaget fått ett fint anslutningsbevis som jag kan skriva ut och sätta upp på väggen. Jag får även använda nedanstående logga på webbsidan, och jag kan tillverka "gröna punkten"-etiketter och sätta på förpackningarna för att informera om att de ska sorteras. Men framför allt har jag bättre samvete när jag vet att företaget är med och betalar för sig :-)




onsdag 16 september 2015

Nya produktbilder på gamla varor

De äldsta produktbilderna i webbshoppen är från 2007, tagna med en kamera från 2005 och med ett par vanliga pärllampor som ljuskälla.

Genom åren har jag uppgraderat "fotostudion" steg för steg. Bättre belysning, fototält, nyare kamera och bättre bakgrund. Jag har hittat bättre inställningar på kameran och lärt mig använda blixt på rätt sätt. Jag har även lärt mig bättre och bättre sätt att fixa till det sista på datorn. 

När de nya produktfotona har blivit bättre har de äldsta bilderna börjat kännas tråkiga i jämförelse. Nu har jag börjat det mödosamma arbetet att fotografera om alla produkter som skulle behöva fräschare produktbilder. Det handlar om flera hundra bilder, så det kommer att ta tid innan alla är utbytta. Hittills har jag bytt ut c:a 70 bilder och igår fotograferade jag ytterligare 10-15 gamla varor. 

Nedan ser du exempel på skillnaden mellan gammal och ny bild. Klolåsen är några av varorna jag fotograferade igår, och de nya bilderna kommer upp under veckan.