Jag har en trumlare med två trummor. Den ena har jag till att polera silver, då man trumlar silvret tillsammans med "stålskrot" i form av kulor, stavar m.m. Den andra har jag sparat för att någon gång trumla sten, och det var denna jag nu använde för att trumla glas.
 |
| Glaspärlor och cabochoner trumlade med kiselkarbid |
Jag fick testa mig fram lite, men när jag till slut lyckades gjorde jag så här:
Jag fyllde trumman strax över halvvägs med glaspärlor och cabochoner. Jag tog pärlor ur ful-lådan för att fylla ut, eftersom trumman måste vara fylld till c:a två tredjedelar för att det ska hända något. Jag hällde i 2-3 matskedar kiselkarbid och fyllde på med vatten tills det täckte glaset. Sedan trumlade jag glaset i ett par timmar.
Resultatet ser du till höger. Glaset har fått en trevlig frostad yta. Pärlor med upphöjd dekor är fortfarande blanka i "groparna där de inte har kommit åt att gnida mot varandra. En trevligt bieffekt med att trumla glaset var att eventuella vassa spetsar slipades ner, men på två timmar hann inte dekorer börja slipas ner märkbart.
Jag använde den grövre kiselkarbiden i detta experiment. När jag hinner testa mer ska jag prova den finare kiselkarbiden och se om det gör skillnad. Jag ska även hålla bättre koll på trumlingen och se om det räcker med kortare tid än två timmar.
 |
| Glaspärlor trumlade tillsammans med "stålskrot" |
Jag slängde i några glaspärlor i trumman med stålskrot och fyllde på vatten och diskmedel som brukligt. Denna trumma fick snurra med hela den tiden som jag provade mig fram med att göra frostat glas.
Sammanlagt trumlade de i minst fyra timmar, och det enda som har hänt är att stålskrotet nu är matt och fult (jag borde ha bytt vatten några gånger...). Inte ens den iriserande ytan på prickarna pä pärlan längst till höger tog någon märkbar skada.
Nedan är en jämförande bild av två liknande pärlor, där den ena har varit i trumman med stålskrot och den andra i trumman med kiselkarbid. Du kan säkert gissa vilken som är vilken :-)
Att trumla glas är kul -- roligare än att trumla sten, som tar en evighet!
SvaraRaderaPersonligen tycker jag att trumling har en stor fördel: man kan välja hur slät eller grov man vill ha ytan genom att välja finare eller grövre slipmedel. Det kan man inte med etsmedel. (Det ska även gå att använda vanlig sand för att imitera sea glass, men det har vi aldrig testat.)
Nackdelen är just problemen med pärlor/cabbar/hängen med ojämn yta, som du nämner. Jag skulle vilja testa sandblästring som alternativ till kemikalierna(t ex Sand Etch som är lite nättare än stora blästringsmaskiner som glaskonstnärer använder), men har inte känt att jag haft budget för det -- annat har gått före -- eller för den delen en bra plats att arbeta med det på, tar lite mer plats än trumlan. Är det nåt du testat eller funderat på?
Skulle också lagt till att en nackdel med trumlan är att det känns lite svårare att lyckas med motivetsning, ännu en anledning till att jag vill testa sandblästring.
RaderaJag har inte testat sandblästring men jag är ganska sugen på det, speciellt när jag ser sånt här:
Raderahttp://www.etsy.com/shop/beadsbystephanie :-)
Det finns även ett fint exempel på sandblästring i flera nivåer i boken Beads of Glass. Superhäftigt!
Jag tror för övrigt att man även kan utnyttja att "groparna" i ojämna pärlor inte blir "etsade" i trumlaren. Alla nackdelar är ju även möjligheter, bara man hittar rätt sätt att utnyttja dem :-)