100 st pärlmattor

Hoppsan, 100 st pärlmattor tar visst mer plats än jag hade väntat mig.  Lådan de kom i mäter 28 x 35 x 48 cm och förutom ett "visningsexemplar" av varje färg åker de nu ner i lådan igen så att de inte ska bli dammiga. Sedan ska jag bara hitta en plats för lådan.

Lådan innehöll nio olika färger och några tvåfärgade pärlmattor. De nio olika färgerna ska upp i webbshoppen. Jag orkar nog inte fotografera de tvåfärgade, så om du vill ha en tvåfärgad pärlmatta kan du komma och hälsa på i butiken och köpa en på plats :-)

Här har jag dukat upp varor för fotografering till webbshoppen. En del av dem levererades idag, andra har funnits i lagerbutiken sedan november men inte hunnit bli fotograferade än.

Nästa steg är att fotografera allt. Sedan ska jag redigera bilderna och katalogisera varorna. Katalogisering innebär att jag skriver upp namn, beskrivning, pris, förpackningsstorlek, kategori, färger osv i ett kalkylark. När kalkylarket är färdigt laddar jag upp de redigerade bilderna till webbshoppen och läser in kalkylarket. Hela processen med fotografering, bildbehandling och katalogisering tar flera timmar, vilket betyder att jag inte blir färdig idag. Med lite tur kommer varorna upp i webbshoppen nästa vecka.

Prydligare adresser

För ett par år sedan fick jag en nästan ny Dymo LabelWriter som min pappa hade hittat på loppis. Tanken var att jag skulle använda den till att skriva ut adresslappar för ordrarna. Jag ställde den i en hylla i väntan på att jag skulle hinna sätta mig in i hur den funkar.

Förra veckan kom den äntligen ur sin hylla tack vare att min man tog tag i projektet och tog reda på vad man kan göra med den. Han upptäckte att man med ett ganska enkelt javascript kan få den att skriva ut etiketter med ett knappklick från en webbsida. När han hade fixat ett sådan javascript kunde jag lägga till det på sidan för orderhantering i min webbshop så att jag kan skriva ut adresslappar direkt från ordrarna. En fördel med att jag har utvecklat min webbshop helt själv är att jag kan göra sådana saker. En nackdel är att jag först måste komma till skott.

Igår hade etikettskrivaren premiär i butiken och jag märkte genast hur bekvämt det är att slippa skriva adresserna för hand. Kanske uppskattar även Posten att adresserna på mina ordrar nu är läsliga ;-)

Promenad till butiken i februari

På vägen till butiken i morse hörde jag plötsligt melodiska fågelläten. Jag såg mig omkring och hittade en flock nötskrikor som satt i ett träd och konverserade. Med sina vackra fjäderdräkter och stolta hållning såg de nästan ut som papegojor. Jag har aldrig hört nötskrikor sjunga förut och blev väldigt överraskad att de lät så fint.

Lite längre fram hörde jag trummandet av en hackspett och fick strax syn på en elegant svart fågel med grå näbb - en spillkråka. Den satt vackert i profil när jag såg den, men innan jag hann få upp mobilkameran fick den syn på mig och gömde sig bakom en trädstam. Den satt där och knackade lite och kikade ut då och då för att se om jag fortfarande stod kvar. Efter ett par minuters kurragömmalek gav jag upp fotoförsöket och nöjde mig med att fotografera resten av min väg till butiken i stället.

Bild nummer två är tagen från nästan samma ställe som första fotot i bildserien jag tog i november 2012. Lite skillnad nu, eller hur?

Den tredje bilden visar genvägen från Flottiljvägen in till Riksten. Någonstans under snön finns en grusad gång, men nu på vintern går stigen lite hur som helst. Vissa dagar har jag fått gå runt den långa vägen i stället då snön var för djup eller stigen var för knölig. En dag chansade jag och tog genvägen trots nysnö ovanpå frusen knölig stig. Då trampade jag snett i en grop under nysnön och hade ont i fotleden i flera dagar.

Lyckligtvis är jag inte ensam om att trampa upp dessa stigar. Det bor många hundägare i området och de håller stigarna öppna med sina hundpromenader. Vovvarna tycks gilla snön, för deras spår går ofta kors och tvärs runt de trampade stigarna.

Den sista bilden visar kontorshuset nu i vintertid. Det syns inte i bilden, men vår vändplats/parkeringsyta är kanske det bäst plogade området i hela Tullinge. Ytan blir sällan nertrampad innan plogbilen hinner förbi, så det är slätt och lättplogat. Dessutom är det oftast tomt på nätterna när snöröjningen sker, så plogen kommer åt ordentligt.

Pärlbroderier

Manekis Pärlblogg skrev igår om pernankankinesiska pärltofflor, och helt apropå det vill jag visa några bilder jag tog i Musée du quai Branly i Paris hösten 2010. Museet hade en tillfällig utställning med titeln Baba Bling som handlade om just pernankankinesernas kultur. Självklart ägnades en stor del av utställningen åt de fantastiska pärlbroderierna. Jag fotograferade bäst jag kunde med mobilen och här är några av bilderna. Du kan klicka på bilderna för att se dem i större format.

Ett par pärlbroderade tofflor av samma typ
som Maneki skriver om i sin blogg.

Närbild på en duk dekorerad med pärlbroderier.

... ser man att duken är helt täckt med
pyttesmå glaspärlor! 

På avstånd ser det kanske ut som att mönstret på duken är
vävt eller broderat med korsstygn, men när man tittar nära...

Ännu en blankett ifylld...

Förra året började jag ta ut lön ur mitt aktiebolag. För några dagar sedan insåg jag att det innebär att jag nu måste skicka en kontrolluppgift till både mig själv och till Skatteverket. Man har mycket att hålla reda på när man driver företag, och ännu mer när det är ett aktiebolag... Lyckligtvis var det ganska enkelt att fylla i blanketten eftersom jag har hållit reda på ackumulerad lön och skatt och bara tagit ut skattefria belopp i traktamente och bilersättning. Blanketten ska vara inskickad sista januari, och det är ju flera dagar kvar tills dess ;-) 

Filosofering till en kanna te

Ibland undrar jag om jag någonsin blev riktigt vuxen. Vuxna jobbar och har bråttom. De går upp tidigt på morgonen, dricker kaffe och skyndar till jobbet, där de stannar hela dagen och gör vuxna saker. Det vuxnaste är nog att jobba på kontor, detta mytomspunna yrke som aldrig riktigt går att förklara för ett barn. På kvällen lagar de middag och sedan tittar de på nyheterna på TV, för något annat orkar de inte göra efter att ha jobbat hela dagen. Vuxna tjänar pengar, men pengarna ska användas till tråkiga saker som att köpa mat och betala räkningar. Om de får pengar över köper de en ny bil eller soffa. Även om vuxna klagar ibland verkar de tycka att detta arrangemang med jobb, lön och tråkiga räkningar är helt i sin ordning. De är nöjda med att ha sin bostad och sin bil och sitt jobb och ser fram emot att gå i pension när de blir 65.

Jag däremot... jag kunde aldrig acceptera det här med att man måste jobba åtta timmar om dagen oavsett om man behöver alla pengarna eller inte. Jag förstår inte poängen med att tjäna mer pengar än jag hinner använda. Finare möbler och större bostad är värdelösa om jag ändå bara sover när jag är hemma. Och när ska jag hinna köpa de finare möblerna om jag jobbar hela tiden? Jag vill inte lägga min fritid på att ränna runt i möbelbutiker på jakt efter saker jag egentligen inte behöver. Jag vill ju spela datorspel. Läsa böcker. Skapa fina saker. Odla lite i trädgården. Gå på skogspromenad. Dricka tre koppar te till frukosten. 

När jag fick dessa tankar första gången var jag nyutexaminerad civilingenjör med en månadslön på c:a 18000 kr före skatt. Det var mer än jag skulle ha tjänat på att vända hamburgare på en snabbmatsrestaurang men ganska lågt för en nyutexaminerad civilingenjör. Jämfört med studentbudgeten jag hade på c:a 6000 kr i månaden var det en förmögenhet. 

Vad skulle jag göra med flera tusen kronor extra i månaden? Jag gick ner i arbetstid men fick fortfarande pengar över eftersom jag samtidigt bytte jobb och fick högre lön. Tack vare flextid slapp jag stressa på morgonen, men jag skulle fortfarande infinna mig på jobbet varje dag, oavsett hur omotiverad jag kände mig den dagen. Jag köpte datorer, datorspel och böcker, och jag åt lunch ute. Pengarna samlades ändå på hög på kontot. 

Fem år senare köpte vi ett hus. Det är ett alldeles lagom litet hus med ganska stor tomt. Äntligen kunde jag göra av med lite pengar. Både banken och våra vänner tittade lite konstigt på oss när vi sa att vi ville amortera flera tusen i månaden. Amortera? Vem gör sådant? Räntan är ju bara ett par-tre procent! Ja, just det, svarade vi och fortsatte amortera. 

Två år efter det blev jag sjuk. Riktigt rejält sjuk enligt läkarna, även om jag själv inte kände av det så mycket. Operationen som botade mig tog ifrån mig min sista chans att bli riktigt vuxen, då jag nu inte ens kan få barn. (Ja, vi känner till konceptet adoption och har valt att inte gå den vägen.) Barn kan man lägga pengar på, och barn kan kanske motivera en att gå till det där kontoret varje dag så att man har råd att köpa ett större hus och leksaker till barnen. Å andra sidan hade jag säkert bara blivit ännu mer frustrerad på tidsbristen. 

Till slut "köpte" jag det enda jag egentligen vill ha: flexibilitet. Jag började driva eget företag på heltid. Jag tar ut så mycket pengar som jag behöver och inte ett öre mer. Eftersom vi amorterade duktigt på huset i början och inte har några barn handlar det om ganska lite pengar. Varje dag jobbar jag så mycket som jag behöver för att hålla företaget rullande. När jag känner för att jobba mer för att utveckla företaget gör jag det. När jag känner för att ta den långa vägen till posten gör jag det i stället. Och när jag känner för att dricka en hel kanna te till frukosten och skriva ett långt blogginlägg där jag filosoferar kring min brist på vuxenhet gör jag det ;-) 

Trendspaning på Formex

Freshmen - nya designers

Fackmässan Formex pågår för fullt i Älvsjö och jag var förbi där idag och tog en titt. Formex är ingen pärl- eller smyckesmässa, utan jag skulle närmas beskriva det som en inköpsmässa för pryl- och presentbutiker. Vår lokala presentbutik i Tullinge ser t.ex. ut som Formex i miniatyr: inredningsdetaljer, småpynt, doftljus, te, choklad och gammelrosa kläder med mycket volanger. Vid kassan står ett par ställningar med modesmycken av finare sort. Om jag ägde en sådan butik skulle jag kanske vara på Formex alla fyra dagarna som det pågår. Nu äger jag en pärlbutik, så jag stannar inte ens fyra timmar.

Vad gör jag på Formex då? Jag spanar på trenderna. Jag tittar på ny formgivning. Jag försöker känna in vad som är inne bland modesmycken. Jag äter lyxig lunchbuffé :-)

Re-fresh? Nja, men färgglatt är det!

De gånger jag är där vid rätt tid på dagen går jag på Moderådets presentation av det aktuella temat för Formex. Temat presenteras i en utställning och brukar ha fyra olika underteman som speglar trenderna den närmsta tiden. 

Vårens tema är "Fresh" i flera bemärkelser och sammanhang. 

Re-fresh med återanvändning och uppfräschning av gammalt. Fresh-er som i färska hemmaodlade grönsaker. Instant fresh med fräscha och doftande produkter. Freshmen som i nya designers. 

Ledordet "Fresh" betyder alltså inte nytt som i helt ny design, utan tvärt om är retrotrenden fortfarande stark. Vi hämtar inspiration från 40-talet och 70-talet, tider då man odlade själv och tog tillvara det man hade, men utan att vi nödvändigtvis behöver göra allt själva den här gången. Formex är en inköpsmässa för butiker, så här handlar det om att lyfta fram produkter som för tankarna till återanvändning utan att nödvändigtvis vara återvunna och prylar som får cityodlaren att känna sig trendig och nyttig på samma gång. Den som köper produkterna återanvänder inte för att de måste och odlar inte för att det är billigare. Grönsaksodling och återanvändning är för många en lyx som kräver något av det mest dyrbara idag: tid. Den som saknar tiden men har pengarna kan i stället köpa något som ser återanvänt eller handgjort ut, och det är de som är Formexbesökarnas kunder. 

Säsongens trendfärger. Foto: Formex

Moderådet presenterar även säsongens färger på Formex. Färgerna har nära anknytning till de fyra teman som presenterats. Både färgerna och trenderna handlar i första hand om inredning, men mode och smycken kan halka in på samma banor. Därför tittar och lyssnar jag på Moderådets trendspaning.

Vi kan kanske inte göra smycken av hemmaodlade purjolökar, och Moderådets syn på "Re-fresh" med neonfärgade pärlplattor tycker jag inte har så mycket med återanvändning eller uppfräschning att göra, men trendutställningen med sina starka och tydliga koncept sätter ändå igång tankarna. 

Självklart spanade jag även på smycken och accessoarer och fick en del idéer även där. Jag väntar fortfarande på pärlornas återkomst i smyckesmodet, men de lyser tyvärr till största delen med sin frånvaro. Stål och läder är framträdande och många av damsmyckena lånar inspiration från traditionellt maskulin design med rejäla tjocka kedjor. Lyckligtvis behöver inte hantverkare följa trender slaviskt. Jag gör smycken som jag själv tycker är fina och av material som jag själv gillar, för det är roligast så :-)