Idag har jag varit på kundträff hos FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen) och fått reda på mer om vilka förpackningar som ska redovisas av vem och hur man räknar ut och redovisar sina förpackningsmängder. FTI var väldigt trevliga, bjöd på lunch och fika, höll presentation och svarade på frågor.
Som förpackning räknas sådant som används för att innehålla, skydda, hantera, leverera och presentera varor. Påsen som pärlorna levereras i, stötdämpande pappret i kartongen, bubbelplastkuvertet som varorna skickas i och hylsan som läderbandet levereras på räknas alla som förpackningar.
Producenter av förpackade varor har ansvar för att förpackningarna samlas in och återvinns, till exempel via FTI. Som producent räknas den som importerar en förpackad vara eller den som förpackar varor. Den som köper in färdigförpackade varor från svenska producenter och importörer behöver alltså inte redovisa dem, eftersom importören eller förpackaren redan ska ha redovisat förpackningarna.
Vid redovisning skiljer man på förpackningar som till slut hamnar hos privatpersoner och förpackningar som stannar hos ett företag. Till exempel säljs tandkrämstuber i slutändan till privatpersoner och tuben kallas då en hushållsförpackning, men lådan som tuberna levereras i till butiken stannar hos butiken och kallas då för verksamhetsförpackning. Utöver detta finns en speciell kategori av tillverkarförpackningar, som redovisas av förpackningstillverkaren.
Det blir mycket att hålla reda på, men om man känner sig osäker kan man alltid fråga FTI om råd. De erbjuder flera olika sätt att förenkla beräkningarna för företag som har många olika sorters förpackade varor eller som har väldigt liten förpackningsmängd.
Nu ska jag plocka fram inköpssiffror för förpackade varor, zippåsar och andra förpackningar som jag fyller, och räkna antalet leveranser jag har fått så att jag kan uppskatta mängden emballage jag själv har tagit emot. Redovisningen för det här året ska vara inne senast den 25:e januari, så det är lika bra att sätta igång på en gång :-)
Visar inlägg med etikett driva företag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett driva företag. Visa alla inlägg
onsdag 25 november 2015
torsdag 5 november 2015
Förpackningsinsamling
Den som importerar, tillverkar, fyller eller säljer förpackningar eller förpackade varor är ansvarig för att förpackningarna samlas in och återvinns. Det enklaste sättet för ett företag att uppfylla sitt producentansvar är att ansluta sig till Förpacknings- & tidningsinsamlingen, FTI. De gröna behållarna för tidningar och förpackningar i glas, kartong, plast och metall som står på returstationerna runt om i landet ägs och sköts av FTI och insamlingen finansieras av de anslutna företagen.
Enhope AB, företaget bakom butiken Silvergrejs, är från och med i år medlem i FTI, vilket betyder att du nu med gott samvete kan slänga våra zippåsar och tängernas förpackningar i förpackningsinsamlingen :-)
Varför var vi inte med redan tidigare? Jag erkänner att svaret är ren okunskap. För ungefär ett år sedan började jag fundera på socialt ansvarstagande, även kallat Corporate Social Responsibility (CSR) och läste bland annat om ISO-riktlinjerna för CSR. Ett givet första steg är att se till att följa befintliga lagar och regler. Jag har alltid gjort mitt bästa att ta reda på vad som gäller, men när jag grävde lite till insåg jag att jag hade missat producentansvaret för våra förpackningar.
Som producent ska vi redovisa förpackningar som vi fyller, förpackningarna på färdigförpackade varor (t.ex. tänger och andra verktyg) och emballaget som varorna importeras i. Förpackningarna ska redovisas i antal kilo per förpackningsslag, t.ex. plastförpackningar och pappersförpackningar.
För ett så litet företag som Enhope AB blir det inte speciellt många kilo om året. Jag skulle tro att vi hamnar på lägsta möjliga avgiften, 2000 kr plus moms om året. Från och med nästa år hoppas jag dessutom kunna betala schablonavgift i stället för att väga och räkna förpackningarna. Om ett par veckor ska jag på ett informationsmöte och lära mig allt om hur redovisningen går till, efter det vet jag förhoppningsvis även mer om schablonavgifter.
Som tack för anslutningen till FTI har företaget fått ett fint anslutningsbevis som jag kan skriva ut och sätta upp på väggen. Jag får även använda nedanstående logga på webbsidan, och jag kan tillverka "gröna punkten"-etiketter och sätta på förpackningarna för att informera om att de ska sorteras. Men framför allt har jag bättre samvete när jag vet att företaget är med och betalar för sig :-)
Enhope AB, företaget bakom butiken Silvergrejs, är från och med i år medlem i FTI, vilket betyder att du nu med gott samvete kan slänga våra zippåsar och tängernas förpackningar i förpackningsinsamlingen :-)
Varför var vi inte med redan tidigare? Jag erkänner att svaret är ren okunskap. För ungefär ett år sedan började jag fundera på socialt ansvarstagande, även kallat Corporate Social Responsibility (CSR) och läste bland annat om ISO-riktlinjerna för CSR. Ett givet första steg är att se till att följa befintliga lagar och regler. Jag har alltid gjort mitt bästa att ta reda på vad som gäller, men när jag grävde lite till insåg jag att jag hade missat producentansvaret för våra förpackningar.
Som producent ska vi redovisa förpackningar som vi fyller, förpackningarna på färdigförpackade varor (t.ex. tänger och andra verktyg) och emballaget som varorna importeras i. Förpackningarna ska redovisas i antal kilo per förpackningsslag, t.ex. plastförpackningar och pappersförpackningar.
För ett så litet företag som Enhope AB blir det inte speciellt många kilo om året. Jag skulle tro att vi hamnar på lägsta möjliga avgiften, 2000 kr plus moms om året. Från och med nästa år hoppas jag dessutom kunna betala schablonavgift i stället för att väga och räkna förpackningarna. Om ett par veckor ska jag på ett informationsmöte och lära mig allt om hur redovisningen går till, efter det vet jag förhoppningsvis även mer om schablonavgifter.
Som tack för anslutningen till FTI har företaget fått ett fint anslutningsbevis som jag kan skriva ut och sätta upp på väggen. Jag får även använda nedanstående logga på webbsidan, och jag kan tillverka "gröna punkten"-etiketter och sätta på förpackningarna för att informera om att de ska sorteras. Men framför allt har jag bättre samvete när jag vet att företaget är med och betalar för sig :-)
fredag 13 juni 2014
Dator räknas inte längre som en TV-mottagare
Enligt Högsta förvaltningsdomstolens dom i mål 7368-13 är en dator med internetuppkoppling inte att betrakta som en TV-mottagare, och webb-TV är heller inte att betrakta som TV-sändningar. Därmed behöver man inte betala TV-avgift bara för att man har en dator med internetuppkoppling.
Har du anmält TV-innehav för ditt företag enbart för att företaget äger en dator, surfplatta eller smartphone med internetuppkoppling? Här kan du göra en avanmälan hos Radiotjänst.
Det är än så länge oklart om man kan få tillbaka redan betald avgift om man inte har överklagat tidigare.
Har du anmält TV-innehav för ditt företag enbart för att företaget äger en dator, surfplatta eller smartphone med internetuppkoppling? Här kan du göra en avanmälan hos Radiotjänst.
Det är än så länge oklart om man kan få tillbaka redan betald avgift om man inte har överklagat tidigare.
onsdag 30 oktober 2013
Lampworkkurs med Larry Scott, och om att försörja sig på sitt hantverk.
Jag skrev det mesta av detta blogginlägg i juni, men hann inte skriva klart och publicera det då. Men bättre sent än aldrig!
I våras var jag på lampworkkurs med Larry Scott. Lampwork är en teknik för att tillverka pärlor av glas framför en öppen låga. Larry har gjort pärlor i över 20 år och har hållit kurser nästan lika länge.
Förra året gick jag på kurs med Kim Fields, och hon berättade att hon en gång i tiden i sin tur lärt sig grunderna av Larry. Både Larry och Kim mindes och pratade om hur Kim kom till honom med en handfull pärlor som hon hade gjort och frågade om hon skulle kunna försörja sig på det här. Och visst kunde hon det, så småningom.
I våras var jag på lampworkkurs med Larry Scott. Lampwork är en teknik för att tillverka pärlor av glas framför en öppen låga. Larry har gjort pärlor i över 20 år och har hållit kurser nästan lika länge.
Förra året gick jag på kurs med Kim Fields, och hon berättade att hon en gång i tiden i sin tur lärt sig grunderna av Larry. Både Larry och Kim mindes och pratade om hur Kim kom till honom med en handfull pärlor som hon hade gjort och frågade om hon skulle kunna försörja sig på det här. Och visst kunde hon det, så småningom.
Larry berättade för oss att han ofta får sådana frågor, och att hans första motfråga brukar vara om bostadslånen är amorterade. Först då vågar han uppmuntra någon att satsa på pärlmakeri på heltid. Underförstått är att detta är ingenting man lever gott på. Timlönen täcker kanske nätt och jämnt upp tiden det tog att tillverka det man säljer, men den täcker sällan tiden det tar att lära sig, planera, designa, köpa in och marknadsföra.
En hantverkare kan inte sitta heltid hemma på sin kammare och tillverka pärlor eller smycken och vänta på att alstren säljer sig själva. En hantverkare måste marknadsföra både sig själv och sina varor, och en hantverkare måste hela tiden utveckla sitt skapande.
En hantverkare kan inte sitta heltid hemma på sin kammare och tillverka pärlor eller smycken och vänta på att alstren säljer sig själva. En hantverkare måste marknadsföra både sig själv och sina varor, och en hantverkare måste hela tiden utveckla sitt skapande.
Många som försörjer sig på sitt hantverk i vår bransch breddar sin verksamhet genom att skriva instruktioner eller hålla kurser. Kursverksamheten handlar inte heller alltid om att tjäna pengar, eftersom kursavgiften i vissa fall nätt och jämnt täcker alla kostnaderna. Det lärarna framför allt kan få ut av kursverksamheten är att det stärker deras egna varumärken som hantverkare och konstnärer. Eller som Larry sa, många elever konstaterar efter kursen att de nog ska köpa en pärla av honom eftersom det var så svårt att göra likadana själv.
Jag lärde mig massor med nytt på kursen och är tacksam för att Larry tog sig tid att komma till Sverige en innan han går i "pension" och slutar hålla kurser i utlandet. Jag är än så länge långt ifrån att ens drömma om att försörja mig på något hantverk. Jag driver pärlbutik och även det är också något jag endast kan rekommendera för den som har amorterat duktigt på sitt bostadslån ;-)
Etiketter:
driva företag,
lampwork,
starta företag
måndag 12 augusti 2013
Kunskap väger inget
Jag tycker om att lära mig nya saker. Jag minns inte allt jag någon gång har lärt mig, och allt jag läser om fastnar inte på en gång, men när jag är intresserad av något är det roligt att få reda på mer om det.Jag har studerat något vid sidan om arbetet nästan varje år sedan jag slutade studera på heltid. Vi i Sverige har ju lyxen att få läsa gratis på högskolor och universitet, och det utnyttjar jag så mycket jag kan och hinner. Jag läser det som intresserar mig oavsett om det är användbart, och under årens lopp har det blivit allt från estniska till astronomi. Många högskolor erbjuder distanskurser och eftersom jag bor i Stockholm har jag både Stockholms Universitet och Södertörns högskola i närheten.
Det svåraste är att komma in på kurserna, speciellt som betygssystemet har gjorts om och yngre får räkna med "meritpoäng" som inte fanns på min tid. Just nu kommer jag in på högskoleprovet i stället för på betyg.
Alla mina studier har inte varit på högskola, utan jag har även gått kurser på studieförbunden, som t.ex. Folkuniversitetet. Där har jag gått kreativa kurser i bland annat silversmide, smycketillverkning och keramik. Fördelen med kurserna på studieförbunden är att man inte behöver ha några betyg för att komma in och att de flesta inte har några prov eller tentor. Nackdelen är att de kostar pengar.
Efter att jag började arbeta heltid med mitt företag har jag varit mer målmedveten med valet av kurser, och valt sådant som jag tror kan hjälpa mig som företagare. Jag har studerat bokföring och marknadsföring, och nu i höst ska jag läsa en distanskurs i grafisk design och gå på kurs i produktfotografi på Folkuniversitetet.
Jag samlar helt enkelt på kunskap, för kunskap är lätt att bära.
onsdag 24 april 2013
Inventering
Räkenskapsåret för mitt aktiebolag går från första maj till sista april. Det innebär att jag ska göra bokslut efter månadsskiftet april-maj och ta reda på hur mycket bolaget har gått i vinst eller förlust under det gångna räkenskapsåret. För att kunna se det måste jag ta reda på varulagrets värde vid slutet av räkenskapsåret, och för att kunna säkert säga hur mycket av allt jag har i lager måste jag inventera lagret. Allt ska mätas, vägas eller räknas. Webbshoppen håller visserligen reda på lagersaldot för de flesta varorna, men ibland blir det av olika anledningar fel i lagersaldot och under ett år hinner felen bli såpass många att det ändå börjar vara dags att gå igenom allt och rätta alla lagersaldon.
Jag har över 1200 olika varor sortimentet. Att räkna igenom allt tar tid, och du kan kanske förstå varför jag inte uppdaterar bloggen så ofta just nu ;-)
tisdag 12 mars 2013
Är eget företag rätt för dig?
Driva Eget har ett litet test för dig som funderar på att starta eget:
Testa dig själv: passar du som företagare?
Mitt resultat i testet blev:
För ett år sedan var jag på en inspirationsdag om företagande, anordnat av SACO. Talaren Jonas Kjellberg tog upp tre viktiga frågor som man ska ställa sig när man ska börja sälja något: Vad? Var? och Varför?
Ibland är svaren enkla: skolklassen ska sälja bullar (vad) på torget (var) för att tjäna pengar till klassresan (varför). Ibland är svaren mer komplicerade, och speciellt på den sista frågan. Varför gör jag detta? Som småföretagare måste jag veta och förstå min drivkraft, för jag har varken trygghet, stabilitet eller hög lön som kan hjälpa till att motivera när det blir lite motigt.
Du kanske också har klart för dig vad du skulle vilja sälja och var du vill sälja det, men har du funderat ordentligt på varför?
Testa dig själv: passar du som företagare?
Mitt resultat i testet blev:
Starta eget - men var medveten om syftet Du verkar vilja ha ny utmaningar och friheten att lägga upp ditt liv så att det passar dig. Det ser ut som din drivkraft till att starta eget.Det stämmer bra med min egen uppfattning :-)
| Jonas Kjellberg och en bäver med en konkurrensfördel |
Ibland är svaren enkla: skolklassen ska sälja bullar (vad) på torget (var) för att tjäna pengar till klassresan (varför). Ibland är svaren mer komplicerade, och speciellt på den sista frågan. Varför gör jag detta? Som småföretagare måste jag veta och förstå min drivkraft, för jag har varken trygghet, stabilitet eller hög lön som kan hjälpa till att motivera när det blir lite motigt.
Du kanske också har klart för dig vad du skulle vilja sälja och var du vill sälja det, men har du funderat ordentligt på varför?
fredag 25 januari 2013
Ännu en blankett ifylld...
Förra året började jag ta ut lön ur mitt aktiebolag. För några dagar sedan insåg jag att det innebär att jag nu måste skicka en kontrolluppgift till både mig själv och till Skatteverket. Man har mycket att hålla reda på när man driver företag, och ännu mer när det är ett aktiebolag... Lyckligtvis var det ganska enkelt att fylla i blanketten eftersom jag har hållit reda på ackumulerad lön och skatt och bara tagit ut skattefria belopp i traktamente och bilersättning. Blanketten ska vara inskickad sista januari, och det är ju flera dagar kvar tills dess ;-)
onsdag 23 januari 2013
Filosofering till en kanna te
Ibland undrar jag om jag någonsin blev riktigt vuxen. Vuxna jobbar och har bråttom. De går upp tidigt på morgonen, dricker kaffe och skyndar till jobbet, där de stannar hela dagen och gör vuxna saker. Det vuxnaste är nog att jobba på kontor, detta mytomspunna yrke som aldrig riktigt går att förklara för ett barn. På kvällen lagar de middag och sedan tittar de på nyheterna på TV, för något annat orkar de inte göra efter att ha jobbat hela dagen. Vuxna tjänar pengar, men pengarna ska användas till tråkiga saker som att köpa mat och betala räkningar. Om de får pengar över köper de en ny bil eller soffa. Även om vuxna klagar ibland verkar de tycka att detta arrangemang med jobb, lön och tråkiga räkningar är helt i sin ordning. De är nöjda med att ha sin bostad och sin bil och sitt jobb och ser fram emot att gå i pension när de blir 65.
Jag däremot... jag kunde aldrig acceptera det här med att man måste jobba åtta timmar om dagen oavsett om man behöver alla pengarna eller inte. Jag förstår inte poängen med att tjäna mer pengar än jag hinner använda. Finare möbler och större bostad är värdelösa om jag ändå bara sover när jag är hemma. Och när ska jag hinna köpa de finare möblerna om jag jobbar hela tiden? Jag vill inte lägga min fritid på att ränna runt i möbelbutiker på jakt efter saker jag egentligen inte behöver. Jag vill ju spela datorspel. Läsa böcker. Skapa fina saker. Odla lite i trädgården. Gå på skogspromenad. Dricka tre koppar te till frukosten.
Jag däremot... jag kunde aldrig acceptera det här med att man måste jobba åtta timmar om dagen oavsett om man behöver alla pengarna eller inte. Jag förstår inte poängen med att tjäna mer pengar än jag hinner använda. Finare möbler och större bostad är värdelösa om jag ändå bara sover när jag är hemma. Och när ska jag hinna köpa de finare möblerna om jag jobbar hela tiden? Jag vill inte lägga min fritid på att ränna runt i möbelbutiker på jakt efter saker jag egentligen inte behöver. Jag vill ju spela datorspel. Läsa böcker. Skapa fina saker. Odla lite i trädgården. Gå på skogspromenad. Dricka tre koppar te till frukosten.
När jag fick dessa tankar första gången var jag nyutexaminerad civilingenjör med en månadslön på c:a 18000 kr före skatt. Det var mer än jag skulle ha tjänat på att vända hamburgare på en snabbmatsrestaurang men ganska lågt för en nyutexaminerad civilingenjör. Jämfört med studentbudgeten jag hade på c:a 6000 kr i månaden var det en förmögenhet.
Vad skulle jag göra med flera tusen kronor extra i månaden? Jag gick ner i arbetstid men fick fortfarande pengar över eftersom jag samtidigt bytte jobb och fick högre lön. Tack vare flextid slapp jag stressa på morgonen, men jag skulle fortfarande infinna mig på jobbet varje dag, oavsett hur omotiverad jag kände mig den dagen. Jag köpte datorer, datorspel och böcker, och jag åt lunch ute. Pengarna samlades ändå på hög på kontot.
Fem år senare köpte vi ett hus. Det är ett alldeles lagom litet hus med ganska stor tomt. Äntligen kunde jag göra av med lite pengar. Både banken och våra vänner tittade lite konstigt på oss när vi sa att vi ville amortera flera tusen i månaden. Amortera? Vem gör sådant? Räntan är ju bara ett par-tre procent! Ja, just det, svarade vi och fortsatte amortera.
Två år efter det blev jag sjuk. Riktigt rejält sjuk enligt läkarna, även om jag själv inte kände av det så mycket. Operationen som botade mig tog ifrån mig min sista chans att bli riktigt vuxen, då jag nu inte ens kan få barn. (Ja, vi känner till konceptet adoption och har valt att inte gå den vägen.) Barn kan man lägga pengar på, och barn kan kanske motivera en att gå till det där kontoret varje dag så att man har råd att köpa ett större hus och leksaker till barnen. Å andra sidan hade jag säkert bara blivit ännu mer frustrerad på tidsbristen.
Till slut "köpte" jag det enda jag egentligen vill ha: flexibilitet. Jag började driva eget företag på heltid. Jag tar ut så mycket pengar som jag behöver och inte ett öre mer. Eftersom vi amorterade duktigt på huset i början och inte har några barn handlar det om ganska lite pengar. Varje dag jobbar jag så mycket som jag behöver för att hålla företaget rullande. När jag känner för att jobba mer för att utveckla företaget gör jag det. När jag känner för att ta den långa vägen till posten gör jag det i stället. Och när jag känner för att dricka en hel kanna te till frukosten och skriva ett långt blogginlägg där jag filosoferar kring min brist på vuxenhet gör jag det ;-)
måndag 14 januari 2013
Om en burk med etsningsmedel
För några år sedan köpte jag en burk etsningsmedel som man kan etsa glas med. Min avsikt var att etsa lampworkpärlor och fusade glascabochoner. Jag har dock ännu inte kommit till kritan, så burken står fortfarande oöppnad.
Nyligen läste jag några forumdiskussioner om etsningsmedlens farlighet eller ofarlighet. Vem som helst kan väl förstå att ett medel som kan fräta på glas är onyttigt att äta eller få på sig, men exakt hur farligt är medlet? Det visade sig vara oklart, då svaren blev allt från "jag har etsat pärlor i 10 år, jag använder plasthandskar och har ventilation, det har aldrig varit några problem" till "jag är kemist och vi får inte ens ha så farliga medel i labbet".
Jag tog fram burken och läste på den. Burken är köpt i Sverige och farliga kemikalier som säljs i Sverige måste vara märkta med farosymboler och ha information på svenska. Tyvärr fanns det inga farosymboler på burken och all text var på engelska.
Det stod i alla fall vad det aktiva ämnet heter (ammonium bifluoride), så jag slog upp ämnet i EU:s databas över kemikalier. Där visar det sig att medlet inte bara är farligt, utan till och med så farligt att den som vill sälja det måste ha tillstånd. Tillstånd krävs även för privat bruk av ämnet, d.v.s. det är för farligt för att hanteras av amatörer om de inte vet vad de håller på med.
Eftersom jag gör pärlor som en del av min näringsverksamhet räknar jag mig som yrkesmässig användare. Jag behöver därmed inte tillstånd för att använda medlet, men jag vill ändå veta mer om det. Eftersom medlet var farligt och jag är en yrkesmässig användare borde jag ha fått ett säkerhetsdatablad för det. I säkerhetsdatabladet ska det bl.a. framgå hur farligt medlet är, vad man ska göra om något händer, och hur man ska göra sig av med restprodukter och överblivet medel.
Reglerna för säkerhetsdatablad är visserligen ganska nya, men de var i kraft när jag köpte etsningsmedlet. Jag fick ändå inget säkerhetsdatablad från butiken, och de har (lyckligtvis) slutat sälja medlet för ett bra tag sedan så jag lär inte kunna få något nu.
Eftersom både märkning och säkerhetsdatablad saknas kan jag nu inte avgöra exakt hur farligt ämnet är eller vad jag behöver göra för att kunna använda det på ett säkert sätt. Jag vill inte gå på hörsägen och gissningar när det gäller ämnen som av EU är klassade som så farliga att de kräver tillstånd för försäljning och privat användning. Jag lämnar hellre in burken oöppnad i skåpet för farliga ämnen på återvinningsstationen. Om importören hade kunnat reglerna och fixat märkning och säkerhetsdatablad hade jag kanske vågat behålla och använda produkten, eller i annat fall vetat att jag ska låta bli att köpa produkten till att börja med.
Ibland får jag frågan varför jag inte säljer silverdip, argentoxid, lim eller andra kemiska produkter. Svaret är helt enket att det är alldeles för mycket jobb att klassificera och märka importerade kemikalier när det handlar om en så liten mängd som jag skulle sälja. Märkningen är till för att skydda konsumenter och yrkesmässiga användare från att skada sig själva, andra och miljön. Det är viktigt att det blir rätt och jag har inte resurser till att fixa en märkning som jag vågar ta ansvar för.
Om jag hittar svenska grossister eller tillverkare som följer reglerna och har märkt upp sina varor kan jag tänka mig att köpa av dem för att sälja vidare, men än så länge har jag inte hittat lämpliga leverantörer.
Nyligen läste jag några forumdiskussioner om etsningsmedlens farlighet eller ofarlighet. Vem som helst kan väl förstå att ett medel som kan fräta på glas är onyttigt att äta eller få på sig, men exakt hur farligt är medlet? Det visade sig vara oklart, då svaren blev allt från "jag har etsat pärlor i 10 år, jag använder plasthandskar och har ventilation, det har aldrig varit några problem" till "jag är kemist och vi får inte ens ha så farliga medel i labbet".
Jag tog fram burken och läste på den. Burken är köpt i Sverige och farliga kemikalier som säljs i Sverige måste vara märkta med farosymboler och ha information på svenska. Tyvärr fanns det inga farosymboler på burken och all text var på engelska.
Det stod i alla fall vad det aktiva ämnet heter (ammonium bifluoride), så jag slog upp ämnet i EU:s databas över kemikalier. Där visar det sig att medlet inte bara är farligt, utan till och med så farligt att den som vill sälja det måste ha tillstånd. Tillstånd krävs även för privat bruk av ämnet, d.v.s. det är för farligt för att hanteras av amatörer om de inte vet vad de håller på med.
Eftersom jag gör pärlor som en del av min näringsverksamhet räknar jag mig som yrkesmässig användare. Jag behöver därmed inte tillstånd för att använda medlet, men jag vill ändå veta mer om det. Eftersom medlet var farligt och jag är en yrkesmässig användare borde jag ha fått ett säkerhetsdatablad för det. I säkerhetsdatabladet ska det bl.a. framgå hur farligt medlet är, vad man ska göra om något händer, och hur man ska göra sig av med restprodukter och överblivet medel.
Reglerna för säkerhetsdatablad är visserligen ganska nya, men de var i kraft när jag köpte etsningsmedlet. Jag fick ändå inget säkerhetsdatablad från butiken, och de har (lyckligtvis) slutat sälja medlet för ett bra tag sedan så jag lär inte kunna få något nu.
Eftersom både märkning och säkerhetsdatablad saknas kan jag nu inte avgöra exakt hur farligt ämnet är eller vad jag behöver göra för att kunna använda det på ett säkert sätt. Jag vill inte gå på hörsägen och gissningar när det gäller ämnen som av EU är klassade som så farliga att de kräver tillstånd för försäljning och privat användning. Jag lämnar hellre in burken oöppnad i skåpet för farliga ämnen på återvinningsstationen. Om importören hade kunnat reglerna och fixat märkning och säkerhetsdatablad hade jag kanske vågat behålla och använda produkten, eller i annat fall vetat att jag ska låta bli att köpa produkten till att börja med.
Ibland får jag frågan varför jag inte säljer silverdip, argentoxid, lim eller andra kemiska produkter. Svaret är helt enket att det är alldeles för mycket jobb att klassificera och märka importerade kemikalier när det handlar om en så liten mängd som jag skulle sälja. Märkningen är till för att skydda konsumenter och yrkesmässiga användare från att skada sig själva, andra och miljön. Det är viktigt att det blir rätt och jag har inte resurser till att fixa en märkning som jag vågar ta ansvar för.
Om jag hittar svenska grossister eller tillverkare som följer reglerna och har märkt upp sina varor kan jag tänka mig att köpa av dem för att sälja vidare, men än så länge har jag inte hittat lämpliga leverantörer.
måndag 10 december 2012
Tips mot telefonförsäljare - kontakta SCB!
Företag kan inte registrera sig i NIX för att slippa telefonförsäljare. Vår hemtelefon stod tidigare på mig, och då var det fritt fram för säljarna att ringa hem till oss eftersom jag har en enskild firma. Till slut flyttade vi abonnemanget till min man, som inte har något företag. Jag uppdaterade företagets telefonnummer hos Skatteverket och trodde att det skulle bli frid och fröjd i luren efter några veckor när registren blivit uppdaterade.
Detta gjordes för några månader sedan. Häromveckan ringde en telefonförsäljare ändå hem till oss. När maken (som svarade i telefonen) sa åt dem att de har ringt en privatperson svarade de att de har fått numret från Bolagsverket.
Jag frågade Bolagsverket om de verkligen har telefonnummer i näringslivsregistret, för jag hittar inget i mitt registreringsbevis. De svarade att de inte har sådana uppgifter, däremot har SCB (Statistiska centralbyrån) det i företagsregistret eftersom de hämtar uppgifterna från Skatteverket. Antagligen hämtar de uppdateringar alldeles för sällan så att det gamla numret fortfarande står kvar där.
Jag kontaktade SCB och fick snabbt hjälp. De erbjöd sig till och med att lämna rutan blank, för telefonnummer behövde de egentligen inte ha. Så nu är inte mitt företags telefonnummer bara uppdaterat utan helt borttaget ur den lista som många säljare använder sig av :-)
Detta är ingen fullständig garanti mot telefonförsäljare, men personen jag talade med på SCB sa att det brukar hjälpa en hel del.
Man kan även be SCB om reklamspärr för sitt företag, så säljer de inte företagets uppgifter. Då minskar även mängden reklam som kommer per post.
Vill du kolla vad SCB har för adress- och telefonnummer till ditt företag? Gå in på SCB:s CfarNr-sökning och skriv in organisationsnumret.
För att ändra uppgifter eller be om att de tar bort telefonnumret kan du kontakta företagsregistret. De kan även berätta mer om reklamspärren.
onsdag 14 november 2012
En alldeles för vanlig fråga
"Hej! Jag vill köpa fler av din vara xyz123. Kan du berätta varifrån du köper dem, så att jag kan beställa direkt därifrån?"
Jag har fått denna fråga i en eller annan variation fler gånger än jag orkar räkna. Många tänker sig helt enkelt inte för när de ställer en sådan fråga, men den får mig ändå alltid att undra. Är personen som frågar så dum att hon(*) tror att jag skulle avslöja mina leverantörer, eller tror hon att jag är så dum att jag skulle avslöja mina leverantörer?
Men... varför vill jag inte avslöja mina leverantörer? Hur farligt kan det vara, och vi småföretagare ska väl hjälpas åt? Och pärlare berättar jämt för varandra var de har köpt sina pärlor!
Jag kan avslöja att jag köper mina fraktkartonger från Pack o Plock (det står på kartongerna). Tängerna som det står "Beadsmith" på kommer från, ja just det, Beadsmith. Jag kan till och med avslöja att jag har köpt min Mac direkt från Apple. Men utöver sådan uppenbar information tänker jag inte berätta vilka mina leverantörer är, och speciellt inte för någon som har för avsikt att gå förbi mig och beställa direkt från leverantören i stället.
Jag är inte en pärlare som köper pärlor och omvandlar dem till smycken som jag säljer. En pärlare tar i första hand betalt för sitt arbete att tillverka smycket och kan få betalt för detta även om andra pärlare lätt skulle kunna köpa likadana pärlor. Jag driver en pärlbutik och mitt jobb är att importera pärlor och smyckedelar och sälja dem som de är. Jag tar betalt för arbetet att leta reda grossister och tillverkare, välja ut varor, importera dem, förpacka om dem, katalogisera och marknadsföra dem och skicka dem till mina kunder.
Vi butiksägare lägger många timmar på att hitta våra leverantörer. Sedan lägger vi ytterligare många timmar på att hitta rätt varor hos dessa leverantörer. Det räcker inte att veta att det finns en leverantör som heter Beadsmith, utan man måste även plöja igenom hela deras sortiment för att se vad de säljer och sedan jämföra priser och kvalitet med alla andra som säljer liknande varor. Jag kan tyvärr inte ge bort detta arbete gratis så att någon sedan ska kunna strunta i att handla av mig eller till och med starta en konkurrerande verksamhet.
Vill du köpa en väldigt stor mängd av någon vara jag har i butiken? Skicka ett mail till mig så kan jag se om det går att ordna en specialbeställning och rabatt, eller sätt dig ner och googla själv ;-)
(*) Ja, hittills har det alltid varit en "hon".
Jag har fått denna fråga i en eller annan variation fler gånger än jag orkar räkna. Många tänker sig helt enkelt inte för när de ställer en sådan fråga, men den får mig ändå alltid att undra. Är personen som frågar så dum att hon(*) tror att jag skulle avslöja mina leverantörer, eller tror hon att jag är så dum att jag skulle avslöja mina leverantörer?
Men... varför vill jag inte avslöja mina leverantörer? Hur farligt kan det vara, och vi småföretagare ska väl hjälpas åt? Och pärlare berättar jämt för varandra var de har köpt sina pärlor!
Jag kan avslöja att jag köper mina fraktkartonger från Pack o Plock (det står på kartongerna). Tängerna som det står "Beadsmith" på kommer från, ja just det, Beadsmith. Jag kan till och med avslöja att jag har köpt min Mac direkt från Apple. Men utöver sådan uppenbar information tänker jag inte berätta vilka mina leverantörer är, och speciellt inte för någon som har för avsikt att gå förbi mig och beställa direkt från leverantören i stället.
Jag är inte en pärlare som köper pärlor och omvandlar dem till smycken som jag säljer. En pärlare tar i första hand betalt för sitt arbete att tillverka smycket och kan få betalt för detta även om andra pärlare lätt skulle kunna köpa likadana pärlor. Jag driver en pärlbutik och mitt jobb är att importera pärlor och smyckedelar och sälja dem som de är. Jag tar betalt för arbetet att leta reda grossister och tillverkare, välja ut varor, importera dem, förpacka om dem, katalogisera och marknadsföra dem och skicka dem till mina kunder.
Vi butiksägare lägger många timmar på att hitta våra leverantörer. Sedan lägger vi ytterligare många timmar på att hitta rätt varor hos dessa leverantörer. Det räcker inte att veta att det finns en leverantör som heter Beadsmith, utan man måste även plöja igenom hela deras sortiment för att se vad de säljer och sedan jämföra priser och kvalitet med alla andra som säljer liknande varor. Jag kan tyvärr inte ge bort detta arbete gratis så att någon sedan ska kunna strunta i att handla av mig eller till och med starta en konkurrerande verksamhet.
Vill du köpa en väldigt stor mängd av någon vara jag har i butiken? Skicka ett mail till mig så kan jag se om det går att ordna en specialbeställning och rabatt, eller sätt dig ner och googla själv ;-)
(*) Ja, hittills har det alltid varit en "hon".
Etiketter:
driva företag,
driva webbshop,
Silvergrejs
måndag 12 november 2012
Första dagen i nya lokalen
Detta är ett gammalt inlägg. Silvergrejs har inte längre någon
fysisk butik. Välkommen att lägga din beställning via vår webbshop, silvergrejs.se
I den nya lokalen kände jag plötsligt den där ensamheten igen, trots att jag inte ens är ensam i huset. Arbetet är detsamma, jag har Facebook och min ljudbok precis som vanligt, så det finns ingen anledning till att jag skulle känna mig ensammare där än hemma. Kanske var det egentligen inte ensamhet jag kände då eller nu, utan bara ovanan i en ny omgivning och ändrade rutiner. Jag behöver helt enkelt "gå in" den nya lokalen, både vänja mig själv vid den och forma den så att den passar mig.
Jag hade kameran med mig idag för att ta bilder på lokalen, men batteriet var slut (fotot ovan är taget med mobilen). Jag gör ett nytt försök imorgon, så får ni se hur fint jag faktiskt har det.
måndag 5 november 2012
Simma över ån
När jag gick i högstadiet i Eskilstuna hade vi ofta friluftsdagar i ett friluftsområde vid Eskilstuna-ån. Efter brännboll, fotboll eller någon annan organiserad aktivitet fick vi bada. En gång bestämde jag och min kompis oss för att simma över ån. Bredden är mindre än en längd i stora bassängen och det är inte speciellt strömt, så det borde inte vara något större problem tänkte vi. Några av killarna i klassen hade ju simmat över ån tidigare, så vi visste att det gick att göra.
Den första biten gick fint, men sedan kom vi till den del av ån där det är strömt och väldigt, väldigt kallt. Vi var över halvvägs, så vi kämpade vidare. På vissa simtag kändes det som att jag inte kom framåt alls, men jag kunde ju inte direkt sluta simma mitt i ån. Till slut kände vi ändå bottnen med tårna och lyckades ta oss till andra sidan.
Vi satt utmattade och huttrade på stranden på andra sidan när vi insåg den verkliga utmaningen: vi behövde på något sätt ta oss tillbaka till våra handdukar och kläder. Närmsta bro var flera hundra meter bort och en så lång promenad utan handdukar var ingen bra idé. Vi fick helt enkelt simma tillbaka över ån.
Under mina år som egen företagare har jag många gånger känt mig som den gången när jag satt på andra stranden och insåg att det jag gett mig in på var jobbigare än jag hade räknat med, men att jag ändå måste fullfölja projektet. Samtidigt, hur kul är det att ligga kvar på stranden och sola i stället?
Den första biten gick fint, men sedan kom vi till den del av ån där det är strömt och väldigt, väldigt kallt. Vi var över halvvägs, så vi kämpade vidare. På vissa simtag kändes det som att jag inte kom framåt alls, men jag kunde ju inte direkt sluta simma mitt i ån. Till slut kände vi ändå bottnen med tårna och lyckades ta oss till andra sidan.
Vi satt utmattade och huttrade på stranden på andra sidan när vi insåg den verkliga utmaningen: vi behövde på något sätt ta oss tillbaka till våra handdukar och kläder. Närmsta bro var flera hundra meter bort och en så lång promenad utan handdukar var ingen bra idé. Vi fick helt enkelt simma tillbaka över ån.
Under mina år som egen företagare har jag många gånger känt mig som den gången när jag satt på andra stranden och insåg att det jag gett mig in på var jobbigare än jag hade räknat med, men att jag ändå måste fullfölja projektet. Samtidigt, hur kul är det att ligga kvar på stranden och sola i stället?
onsdag 31 oktober 2012
Funderingar inför flytt
Detta är ett gammalt inlägg. Silvergrejs har inte längre någon
fysisk butik. Välkommen att lägga din beställning via vår webbshop, silvergrejs.se
Det är över två år sedan jag hade något ställe att kalla "jobbet", och att snart åter igen kunna säga att jag ska "gå till jobbet" känns lite speciellt. Jag ser fram emot att få skilja på hem och arbetsplats. Samtidigt är det bekvämt att jobba hemma. Jag behöver ingen extra köksutrustning eftersom jag bara behöver gå upp för trappan för att komma till köket. Jag kan gå runt i verkstadsbyxor och någon gammal T-tröja. Jag behöver bara ett par terminalglasögon och en laserskrivare.
Nu behöver jag skaffa en till laserskrivare, leta reda på glasögonfodralet så att jag kan ta med mig glasögonen till och från jobbet, skaffa ett fodral till laptopen och börja fundera på matlådor. Var ska jag ha "mina" pärlor, dvs de jag för tillfället pärlar med? Ska jag pärla hemma eller på jobbet eller ska jag bära pärlprojekten fram och tillbaka? Var ska jag ha fotostudion? Kameran är ju min privata, även om jag sällan använder den till något annat än produktfotografering nuförtiden.
Så småningom kommer det mesta att lösa sig, men det tar lite tid att fundera på allt.
tisdag 9 oktober 2012
Ett stort steg
Detta är ett gammalt inlägg. Silvergrejs har inte längre någon
fysisk butik. Välkommen att lägga din beställning via vår webbshop, silvergrejs.se
Jag började leta lokal för ungefär en månad sedan. Jag hade tur och hittade en lagom lokal i princip direkt. Sedan var det bara att sätta bollen i rullning. Första steget var att se om lokalen behöver anpassas på något sätt.
![]() |
| Här syns en del av rummet. Föregående hyresgäst lämnade kvar lite möbler, som jag får använda om jag vill. |
Gallergrinden installeras av hyresvärden och jag betalar av den som ett hyrestillägg under två år. Exakt hur sådant funkar varierar och är i slutändan alltid en förhandlingsfråga mellan hyresgästen och hyresvärden.
När alla kostnaderna för ändringar var uträknade kunde hyresvärden skriva ihop ett kontrakt, som jag fick titta på i lugn och ro innan jag gick dit för att skriva på det.
Nu när kontraktet är påskrivet och jag har ett officiellt tillträdesdatum kan jag börja förbereda inför flytten. Jag ska skaffa larm till lokalen, köpa in möbler och utrustning, beställa nya visitkort, meddela inflyttningsdatum till försäkringsbolaget, skaffa en låscylinder till dörren och planera inflyttningsfest. Jag hinner i alla fall inte ha tråkigt den kommande månaden ;-)
fredag 28 september 2012
Om reklam i sociala medier
Marknadsföring av varor och tjänster regleras av marknadsföringslagen. Lagen är till för att skydda konsumenterna från bland annat otydlig, vilseledande och obeställd reklam, och det tycker jag är bra.
Enligt marknadsföringslagen måste det vara tydligt att reklam är just reklam. En recension av en produkt är till exempel inte reklam så länge du säger din egen åsikt och inte får något i utbyte av den som tillverkar eller säljer produkten. Om någon däremot ber dig att nämna deras varor på Facebook eller i din blogg i utbyte mot gåvor räknas det som att du gör reklam för dem. Då måste det framgå att ditt uttalande är reklam.
Självklart räknas det även som reklam att lyfta fram sitt eget företags varor och tjänster. När jag pratar om Silvergrejs varor i denna blogg gör jag reklam, och jag hoppas att det är uppenbart både att det är ett företag som står bakom bloggen och att ett omnämnande av företagets produkter ska räknas som reklam och inte som en oberoende recension.
Vill du veta mer om marknadsföringslagen? Läs mer hos Konsumentverket:
Konsumentverket: Om marknadsföringslagen
Konsumentverket, pressmeddelande: Tydligare regler för reklam i sociala medier
Enligt marknadsföringslagen måste det vara tydligt att reklam är just reklam. En recension av en produkt är till exempel inte reklam så länge du säger din egen åsikt och inte får något i utbyte av den som tillverkar eller säljer produkten. Om någon däremot ber dig att nämna deras varor på Facebook eller i din blogg i utbyte mot gåvor räknas det som att du gör reklam för dem. Då måste det framgå att ditt uttalande är reklam.
Självklart räknas det även som reklam att lyfta fram sitt eget företags varor och tjänster. När jag pratar om Silvergrejs varor i denna blogg gör jag reklam, och jag hoppas att det är uppenbart både att det är ett företag som står bakom bloggen och att ett omnämnande av företagets produkter ska räknas som reklam och inte som en oberoende recension.
Vill du veta mer om marknadsföringslagen? Läs mer hos Konsumentverket:
Konsumentverket: Om marknadsföringslagen
Konsumentverket, pressmeddelande: Tydligare regler för reklam i sociala medier
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







